Mossor och lavar är stundvis enormt lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den dessutom algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga nyanser, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka här omgående för mer tips
Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med största fördel nyttja för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man enbart vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som helst växer på ställen med skugga och fukt. De växer i huvudsak på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta innebär att mossa då och då tycker om att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, genom porer som jämt står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket gör att takpannorna går itu. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas eliminera det för hand, inte bruka bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är stundtals även ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans övertag på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara väldigt bedårande med tanke på att det ofta bidrar till en lummig grönska.
Det är alltså inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.
