Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man ingen mer legendarisk än absint.
De mesta folk har förmodligen en grundläggande medvetenhet om att absint är, men de flesta utav dem vet blott några sanna fakta om alkohol eller alkohol samt bara en bråkdel utav dem har haft chans att få ett bägare utav denna mystiska dryck framför sej på bordet.
På grund av detta önskar jag med det här lilla inlägget presentera för er läsare lite fakta om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess lysande förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.
Mycket berusande samt smaksatt med anis, sägs absint har varit uppfinningen utav Pierre Ordinaire, en läkare från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år innan Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att ha tillverka en medicinsk tonic som bar en enorm likna med absint.
Ändå var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som sedan etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att förlora sin bild som en läkemedelstonic samt blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar samt för att ge inspiration till konstnärer.
Alltså legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett realitet är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde och Mary Shelley att alstra målningar och böcker som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment bevisa att malörtens olja, en utav de många ingredienserna i absint, var riskabel och giftig, även om bara en liten mängd malört fanns i en absint butelj.
En annan händelse som skedde i begynnelsen utav nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall och mördade hela sin familj.
Även om gubben hade en lång historia av att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder och AMERIKA.
Frankrike följde efter att år 1915.
Antagligen för att det var förbjuden frukt, innehar många utav de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, fastän modern vetenskap har visat att malört inte är mer skadligt alternativt orsakar vansinne än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.
Nu, i begynnelsen av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga dän.
I de större europeiska länder är absint totalt lagligt igen.
I AMERIKA (givetvis) finns det ännu grundnorm mot att alstra och avyttra den, även om olika affärsverksamhet innehar hittat på potential att gäcka dessa bann.
Att dricka absint är ej längre ett brott.
För en jänkare, innebära det att det är OK att inmundiga absint, så länge man handlar det från en rättslig, icke-amerikanska källa som man kan hitta Nätet.
