Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.
De flesta folk innehar förmodligen en grundläggande medvetenhet om att absint är, men de flesta av dem känner till blott några sanna fakta om sprit eller alkohol samt blott en bråkdel utav dem har haft tillfälle att ha ett bägare utav denna mystiska dryck före sig på bordet.
På grund av detta vill jag med detta lilla inlägget presentera för eder läsare en del fakta om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess briljant förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.
Mycket berusande samt smaksatt med anis, sägs absint har varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att få fabricera en medicinsk tonic som bar en stor likhet med absint.
Likväl var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som sålde formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som sedan etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic samt blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar och för att ge inspiration till konstnärer.
Alltså legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer samt författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att skapa målningar och litteratur som har blivit klassiker i världens konst samt böcker.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot sprit i allmänhet och mot absinthe i synnerhet.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment bevisa att malörtens olja, en av de många ingredienserna i absint, var riskabel och giftig, , ehuru bara en liten mängd malört fanns i en absint flaska.
En annan evenemang som skedde i begynnelsen av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.
Ehuru gubben hade en lång historia av att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder och AMERIKA.
Frankrike följde sedan år 1915.
Antagligen för att det var illegal frukt, innehar många utav de falska rykten samt historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, fastän inne vetenskap har visat att malört ej är mer skadligt eller orsakar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja alternativt vaniljextrakt.
Nu, i början av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga dän.
I de större europeiska länder är absint helt lagligt igen.
I AMERIKA (givetvis) finns det fortfarande lagar mot att producera samt avyttra den, även om annorlunda affärsverksamhet har hittat på potential att gäcka dessa bann.
Att dricka absint är ej längre ett brott.
För en jänkare, innebära det att det är acceptabelt att inmundiga absint, så länge man inhandlar det från en juridisk, icke-amerikanska källa som du kan finna Webben.