Mossor och lavar, skillnader och likheter

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att bägge grupperna exempelvis saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har funnits på jorden i cirka 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har dessutom en kort stam och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och där det gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar vätan. Det innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att ta bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att växa i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar då ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att fort ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med stor varsamhet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Emellanåt kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot samtliga fall är det svampen som skänker den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att skapa energi via fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar väldigt lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att erhålla naturfärger. Läs mer här

Som man kan se så är påväxt och lavar egentligen inte särskilt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man ta bort dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.